Jag ligger i soffan i vårt mörkgröna vardagsrum och förälskar mig i Bon Iver. Samtidigt som mina ögon vilar på sneda tavlor och udda instrument förbannar jag mig själv för att jag inte skrivit in de sju bokstäver som utgör Bon Iver i spotify's sökare tidigare. Jag har missat fina Skinny Love som låter som om rösten vore inspelad med en dålig mobil fast det samtidigt blir så bra. Och lugna re:stacks. Det är så mycket jag. Jag provläser böcker som Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud och Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July. Den förstnämnda finns att hämta på Holmsund spel & co nu, tillsammans med Invasion!, Jonas Hassen Khemiris novellsamling. Nu gäller det bara att läsa ut Kafka på stranden som handlar om en femtonårig pojke som förälskar sig i ett femtonårigt spöke av en levande femtioårig kvinna och gamla gubbar som kan prata med katter och makrill och blodiglar som regnar från himlen. Den är så underbart konstig och ett måste. Sedan ska jag göra ett avbrott i Murakamimaratonet för att läsa Invasion! och Fjärilen i min hjärna. Sedan återgår jag till Sputnikälskling och fågeln som vrider upp världen. Nu återgår jag till Bon Iver's Wisconsin som strömmar ut ur högtalarna.
rammel är förresten ett norrländskt uttryck för något som är skrangligt, rankt eller allmänt dåligt konstrukterat. det visste jag inte. men norrlänning, det är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar