som små iskristaller mot min hud glimrade natten förbi
och jag var här
ett liv är skört, ett hjärta är skört
man kan inte hålla något kvar inom sig
allt avslöjas
för en ängel har varit här
en ängel har spridit ljus över mig
och mörker över dig
för att leva måste man dö
varje gång du ler dör jag en bit
förtvinas
för att galaxernas existens berättar om något
man kan inte veta något säkert
jag såg dig
rymdens rymd är oändlig och så är jag
jag lever
jag dör
förevigt
iskristallernas hjärta ligger på marken och vissnar
vattendropparna gråter när stjärnorna fallit
rymden slutade existera för att du blev
och jag blev
wow! *kärlek*
SvaraRadera