jag blev rädd
rötterna som håller fast mig har lossnat
och jag har tappat min plats
för solens strålar glittrar som en ängel i ditt hår
och vi ligger här i snön som om den vore spetsgardiner
för när jorden börjar falla
är slutet nära
när den träffar bottnen av den oändliga rymden
kommer allt
och alla
krossas
men kvar är jag
på månen omringad av stjärnorna
och som den sista i mitt slag
är det nu min uppgift
att återskapa världen
som den en gång var
fast bättre
tillgiven dig.
vemodigt vackert! gillar verkligen snö-liknelsen :)
SvaraRadera