tisdag 11 oktober 2011
om nätterna
jag behöver dig. jag behöver känna din fjäderlätta beröring mot de svaga spåren av min ryggrad. jag behöver känna dig andas. höra ditt hjärta slå. jag saknar dig. jag saknar ditt blyga leende som träffar mig som en orkan mitt i lugnet. du hade tusen leenden. alla var mina. jag kände dig och dina leenden. det fanns inte ett enda jag inte visste vad det betydde. jag saknar din panna mot min. dina blågrå ögon som inte såg något annat än mina gröna. vi kunde stå så en evighet. minns du det? minns du oss? jag ligger aldrig på din sida av sängen mer. jag är rädd att din kropps avtryck ska försvinna. jag är rädd att du ska försvinna. för gott. jag behöver dig. jag lever på minnet. minnet om dig. drömmen om vad som kunde blivit.
jag bär dig förevigt i mitt hjärta. mina fingertoppar minns fortfarande dina läppar. min ryggrad minns fortfarande din beröring. jag lever på ögonblicken.
varje natt räddar jag dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
helt fantastiskt fint, speciellt avslutet!
SvaraRadera