lyckligt ovetande

ni vet som på en begravning

de där som står lite i bakgrunden

och ser alla som gråter och tänker

"usch vad hemskt"

kanske gråter en tår eller två

men mest bara ser ledsen ut

bara för att man ska

ni vet dem

det är ni

ni som inte bryr er

sedan finns det jag

jag som står där längst fram vid kistan och tänker

"hur fan ska jag klara mig utan dig?"

gråter hjärtat ur mig

och faller ihop på insidan

jag som bryr mig

det är bara så jag kan förklara skillnaden mellan oss

de två sorterna

de som bryr sig

och de som låtsas

fast i och för sig

alla låtsas

vem fan visar sitt riktiga jag egentligen?

i en värld som denna får man inte det

det är inte tillåtet att vara annorlunda

och gud nåde dig om du har en åsikt

eller hör och häpna

kanske till och med står för den

sådan är världen vi lever i idag

tillbakadragen, tyst och ensam

likaså människorna som lever i den

och ändå  håller ni aldrig käft

ni som inte bryr er

ni pratar och pratar och

"åh jag är så ledsen för din skull"

och fortsätter låtsas

ni har det bra ni

ni som inte ser

ni som inte förstår

lyckligt ovetande

som man brukar säga

fast egentligen är jag nog hellre i mörkret och ser

än lycklig och blind

världen är inte vacker

men det är just det som gör den det

fast ibland

bara ibland

önskar jag att du inte fanns

och jag var lyckligt ovetande

---
jag förifan vad länge sedan det var jag uppdaterade