frost

Jag har skrivit några favoritdelar ur boken Frost av Maggie Stiefvater här. Helt underbart fin bok! Läs den!

"Det fanns ingen sol, det fanns inget ljus. Jag var på väg att dö. Jag mindes inte hur himlen såg ut.
Men jag dog inte. Jag försvann i ett hav av köld och återföddes i en värld av värme.
Han gula ögon, dem minns jag.
Jag trodde aldrig jag skulle få se dem igen.
Hans gula ögon, dem minns jag.
Jag trodde aldrig jag skulle få se dem igen."

"Doften av sommar i hennes hud, hennes vagt bekanta tonfall, känslan av hennes fingrar mot min päls. Hela mitt väsen sjöng av minnet av hennes närhet."

"Sedan öppnade jag ögonen och här fanns bara Grace och jag - ingenting annat, bara Grace och jag - hon som pressade ihop läpparna som för att behålla min kyss inom sig, och jag som höll ögonblicket i händerna som en skör liten fågel."

"rasar ner i en skälvande avgrund
handen utsträckt mot dig
förlorad i en isande ångest
är denna bräckliga kärlek
ett sätt
att säga
farväl"

"För första gången på hela året sjöng jag högt. Det var den lyckligaste och enklaste låt jag någonsin skrivit.

Om sommaren jag föll för min sommarflickas charm
Av sommar är hon gjord, min sommarflicka varm
Jag vill vila en hel vinter på min sommarflickas arm
Men jag är för kall, för kall, för min sommarflickas barm


Det är sommar när hon ler och jag skrattar så förtjust
Det är sommar i vårt liv, det är fortfarande ljust
Hon bär solsken, vind och blommor i sin varma sommarblick
Denna sommar skulle räcka om den var allt vi fick"


"Sedan kände jag hans andedräkt mot mitt öra när han viskade: ' Jag kan inte göra varje ögonblick heligt. Jag vill inte stå framför dig som ett föremål, slug och hemlighetsfull. Jag vill ha min egen vilja, och jag vill följa den viljan till handling.' Han gjorde en paus och drog ett skälvande andetag. ' Och i den tysta, ibland knappt rörliga tiden när något närmar sig, vill jag vara med dem som känner hemligheter eller annars ensam. Jag vill öppnas. Jag vill inte vara sluten någonstans, för där jag är sluten är jag en lögn.'
Jag vände ansiktet mot hans röst utan att öppna ögonen, och han tryckte sin mun mot min. Hans läppar lämnade mina, bara ett kort ögonblick, och jag hörde honom försiktigt lägga ner boken på golvet innan han lade armarna om mig.
Han läppar smakade svalt och skarpt, pepparmint och vinter, men hans mjuka händer mot min hals lovade långa dagar, sommar och evighet. Jag kände mig omtöcknad, som om jag inte fick tillräckligt med syre, som om luften försvann från mig så fort jag andades in den. Sam lutade sig lite bakåt i soffan, drog mig med sig och kysste mig så försiktigt, som om mina läppar var en blomma som kunde gå sönder om han tog i för hårt."