jag måste få skriva av mig

"You live and you learn, then you go to Vegas." - Stacie i The Hills

För några veckor sen sade min mattelärare något väldigt smart. Hon syftade självklart på matte men jag syftar på livet. Hon sa " Det är inte självklart att man får det rätt från början." Det stämmer in så himla bra på livet. Det är självklart att man inte alltid får det rätt från början, men då får man försöka igen. Man måste ge folk en andra chans. Inte bara 'Okej, hon gjorde något fel och korkat, skit i henne. Hon har fått sin chans.' Men det är just det andra chanser är till för, eller hur! 

Ibland tänker jag på hur det skulle vara om jag var någon annan. Men sen tänker jag att jag inte vill vara någon annan än mig själv. Jag kanske inte är 100% nöjd med mitt yttre, men jag älskar mitt inre. Jag älskar min hjärna. Jag älskar att jag inte är lika ytlig som många andra. Ja, jag bryr mig om hur jag ser ut men samtidigt låter jag alla få se ut som dom vill. Jag älskar sättet jag tänker på. Jag älskar mina tankar. Det jag inte tycker om om mig själv är att jag är så himla blyg. Det gör att jag inte riktigt vågar ta för mig. Jag hatar att jag är så rädd för att göra bort mig. Men ibland kan jag bara skita i allt och faktiskt vara helt mig själv men det är inte så ofta som jag skulle vilja. 

Jag har aldrig riktigt tänkt på det här med att ha hörapparater. Att jag faktiskt är ganska annorlunda. Det är nog för att det alltid har varit så självklart för mig. Jag fick mina hörapparater när jag var 3-4 år. Jag tänker inte på att jag hör på ett annat sätt. Jag har aldrig hört normalt. För några år sedan fick tjejerna i min klass sätta på sig en slags hörlurar och höra hur folk med hörapparater hör. Dom fick självklart inte höra hur precis jag hör eftersom alla hör olika. Jag önskar att det fanns en sån apparat till mig. Att jag fick höra hur ni hör. Ibland kan det vara väldigt jobbigt att ha hörapparater. Jag hör inte vokaler så himla bra och har extremt svårt att skilja på bokstäverna i och y. Men jag är väldigt bra på att läsa på läpparna. Om jag tittar på personen som jag pratar med hör jag nästan dubbelt så bra som jag gör om jag inte tittar på personen. Jag vet att det är många människor som tittar folk i ögonen när dom pratar med någon men jag tittar alltid på munnen. Ibland försöker jag titta på ögonen, för det skulle jag vilja göra men det slutar alltid med att jag tittar på munnen. Jag vet inte, tycker ni att det är obehagligt? En sak som jag verkligen skulle vilja göra för en hel dag är att höra normalt.

Creds till den som orkade läsa allt detta men jag behövde skriva av mig lite grann. Och snälla, kommentera mera. :)