söndag 15 maj 2011

utkast

vi möttes första gången på stranden. han gav mig sitt ord och bad mig tro på kärleken han hade för mig. jag var inte redo. jag bad honom vänta. och han väntade. hans blickar genomborrade mig ofta och länge under tiden han väntade. men jag visste att han alltid skulle vänta. förevigt. mitt hjärta var inte på rätt plats vid den tidpunkten av mitt liv. någon hade lånat det och sedan glömt lämna tillbaka det.
den bästa dagen i mitt liv var på en fest. en fest i hans armar. jag var alltid kär, men jag var aldrig redo. den dagen hade han än en gång förklarat sin kärlek för mig och jag hade än en gång försökt förklara för honom att jag var för trasig. mitt hjärta kom sakta tillbaka den kvällen. jag var på toppen av min existens. jag satt vänd mot gatuljusen och var bara alldeles lycklig när jag kom ihåg något. något jag sagt hela mitt liv. att min existens skulle upphöra när den var som allra bäst.
jag vände mig om, sade till rummet och alla i det att jag strax skulle komma tillbaka. jag sade för första gången att jag älskade honom och gick sedan ut. till stället där vi först mötts. jag gick med de högklackade skorna och den långa släpklänningen på sanddynorna ner mot vattnet. klackarna sjönk gång på gång men jag bara log. jag hade bestämt mig. jag fortsatte gå. grimarserade lätt vid vattnets kyla, men fortsatte gå. när vattnet nått midjehöjd kom jag ihåg telefonen. jag tog upp den ur klänningens bröstficka och ringde honom. ”Jag är redo.”
telefonen träffade ytan. jag sjönk djupare och djupare. jag hade bestämt mig. jag skulle avsluta mitt liv när det var som bäst. tillslut försvann jag helt under ytan och allt försvann. istället fanns där färger. i dess klaraste form. gul, grön och blå men även sådana som inte finns på jorden. mitt hjärta hade återigen funnit sin rätta plats.
en hand. en kropp. jag rycktes ur mitt drömtillstånd av honom. han skrek och grät och skrek återigen att jag aldrig fick lämna honom och att jag var helt galen. men jag bara log. och grät. av lycka och av sorg.
hur skulle livet nu bli?

bara en liten oredigerad (lägg märke till oredigerad) text av något som poppade upp i mitt huvud. fråga mig inte hur, det vet jag inte själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar