ELEONORA

måndag 16 maj 2011

jag har en tickande mekanism begravd i mig

"du ser ut att vara arg på världen. varför är det så?"
"jag är inte arg på världen, världen är en underbar plats. jag är bara arg på människorna i den."

"det finns ett hjärta därute någonstans."

"du, vad ser du i mig?"
"jag ser allt och det är det vackraste jag någonsin sett."

"var i världen finns jag?"

--------

"enligt aristofanes i platons 'gästabudet' fann det tre sorters människor i myternas värld", säger oshima. "känner du till det?"
"nej", säger jag.
"förr var människor inte män eller kvinnor utan kunde vara av tre sorter: man/man, man/kvinna och kvinna/kvinna. det vill säga att varje människa bestod av två element, istället för ett. det var alla nöjda med, men så använde gudarna sig av knivar och delade på alla. snyggt och prydligt i två delar. vilket fick till följd att världen bara kom att bestå av män och kvinnor. och människans lott blev att irra omkring hela livet och leta efter sin andra hälft." - kafka på stranden av haruki murakami (de övriga är mina)

söndag 15 maj 2011

bastuskär

en söndagslista

När jag vaknar på morgonen är klockan oftast sju på en vardag och jag stänger av väckarklockan och sover i fem minuter till. sedan tar jag ca tjugo minuter på mig att äta frukost och sist tar det ca fyrtio minuter att klä på mig, sminka mig och fixa håret. sedan åker jag iväg till skolan när klockan är runt åtta.

Värsta stadiet i livet när man inte har någon aning om vad man vill göra. och vem man är. när man känner sig vilse.

Den bästa känslan är lycka. och när man känner sig gladast i världen och inget kan stoppa en.

Jag är rädd för framtiden och misslyckanden.

Jag tycker det är fascinerande med rymden och det faktum att vi kan tala. att vi kan forma ord med munnen som alla som talar samma språk sedan förstår. och männsikohjärnan, naturen och att fåglar kan flyga. och att fast jorden snurrar runt står vi fortfarande upprätt. och gravitationskraften, människans fria vilja och kärlek. och det sorgliga faktum att människor kan bete sig som fullständiga kräk ibland.

Jag skulle vilja mycket. en del lite för personligt att skriva här. jag har skrivit ett inlägg om saker jag vill redan. titta in här.

Jag ogillar folk som inte kan acceptera att de har fel. eller att det finns sådana som inte tycker som dem. och folk som startar bråk och krig. jag ogillar också när man inte får vara som man är. och ideal. och stjärnlösa nätter.

Jag tycker om stjärnhimlar, nyckelben, andetag, folk som vågar vara sig själva, att skratta, månar och sommarben och vårkärlek.

Jag lyssnar på folk som har en mening i det de säger. och bon iver, dark dark dark, håkan hellström, mumford & sons, daniel adams-ray, melissa horn och så himmelens mycket mer.

Jag tittar på alldeles för mycket egentligen. jag tycker om att titta på franska filmer så som c'est pas moi, je le jure (it's not me, i swear), jeux d'enfants (love me if you dare) och amelie från montmartre. jag tycker också om att titta på tv-serier som grey's anatomy, buffy the vampire slayer och one tree hill. och jag har tänkt se skins och my so-called life.

Bästa dagen på veckan är fredagar. då är alla så glada och vi har musik på skolan. och då börjar helgen.

När jag blir arg kan jag skrika rakt ut. jag blir så frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag bara skriker. lyckligtvis är jag aldrig långsint.

Jag grät senast det minns jag inte.

I sommar ska jag rita mycket. jag ska köpa en ritblock och sätta mig under ett träd och rita det jag ser. jag ska cykla runt holmsund och umeå med syster och en picknick korg och kameran i handen. jag ska vara ute så mycket som möjligt och bada och läsa och drömma. och jag ska skriva en lista över saker jag ska göra innan jag dör. jag ska gå nattpromenader. i sommar ska jag göra detta.

lånad av cary

utkast

vi möttes första gången på stranden. han gav mig sitt ord och bad mig tro på kärleken han hade för mig. jag var inte redo. jag bad honom vänta. och han väntade. hans blickar genomborrade mig ofta och länge under tiden han väntade. men jag visste att han alltid skulle vänta. förevigt. mitt hjärta var inte på rätt plats vid den tidpunkten av mitt liv. någon hade lånat det och sedan glömt lämna tillbaka det.

den bästa dagen i mitt liv var på en fest. en fest i hans armar. jag var alltid kär, men jag var aldrig redo. den dagen hade han än en gång förklarat sin kärlek för mig och jag hade än en gång försökt förklara för honom att jag var för trasig. mitt hjärta kom sakta tillbaka den kvällen. jag var på toppen av min existens. jag satt vänd mot gatuljusen och var bara alldeles lycklig när jag kom ihåg något. något jag sagt hela mitt liv. att min existens skulle upphöra när den var som allra bäst.

jag vände mig om, sade till rummet och alla i det att jag strax skulle komma tillbaka. jag sade för första gången att jag älskade honom och gick sedan ut. till stället där vi först mötts. jag gick med de högklackade skorna och den långa släpklänningen på sanddynorna ner mot vattnet. klackarna sjönk gång på gång men jag bara log. jag hade bestämt mig. jag fortsatte gå. grimarserade lätt vid vattnets kyla, men fortsatte gå. när vattnet nått midjehöjd kom jag ihåg telefonen. jag tog upp den ur klänningens bröstficka och ringde honom. ”Jag är redo.”

telefonen träffade ytan. jag sjönk djupare och djupare. jag hade bestämt mig. jag skulle avsluta mitt liv när det var som bäst. tillslut försvann jag helt under ytan och allt försvann. istället fanns där färger. i dess klaraste form. gul, grön och blå men även sådana som inte finns på jorden. mitt hjärta hade återigen funnit sin rätta plats.

en hand. en kropp. jag rycktes ur mitt drömtillstånd av honom. han skrek och grät och skrek återigen att jag aldrig fick lämna honom och att jag var helt galen. men jag bara log. och grät. av lycka och av sorg.

hur skulle livet nu bli?

bara en liten oredigerad (lägg märke till oredigerad) text av något som poppade upp i mitt huvud. fråga mig inte hur, det vet jag inte själv.